Den här sommaren har hästarna betat växelvis i våra hagar, Fridas hage och Sunes hage. Vi leder hästarna några hundra meter fram och tillbaka varje dag. På nätterna är de hos oss. Det här är ett sätt att betesplanera så att gräset får en chans att återhämta sig eftersom de är särskilt förtjusta i de sprödaste och nyaste grässtråna. Idag gjorde Herta ett flyktförsök på fältet vid Fridas hage. Jag ledde både Herta och Robin men fick släppa taget om Robin för att ha en chans med Herta som bokstavligen drog iväg. Visst är det lite förunderligt att en häst som gjort samma rutin varje dag, två gånger om dagen, plötsligt tar eget initiativ. Det krävde mycket av min kraft att hålla henne och att sedan lugna ner oss när hon väl stannat. Jag känner mig lite ställd och förvånad över att hon gjorde detta mot mig. Det var länge sedan hon utmanade mig på det sättet. Det är intressant att reflektera över vad som utlöste situationen. Är det min frihetslängtan hon plockade upp? Den brukar göra sig påmind i semestertider!