Det knackar på dörren och Rakel och Aron står utanför med varsin teckning till mig. Arons är en häst som är Robin. Rakels är en karta "till sjön som du älskar". Aron berättar att han tycker att hästbajs luktar gott och att han vill bli ridlärare när han blir stor. Rakel följer med till lösdriften där Robin, Meja och Streiff ligger ner och vilar medan Herta vaktar. När vi har sagt hejdå kommer Rakel springandes tillbaka för att ge mig en kram. Hon säger "du kommer att minnas mig för den där teckningen och bilden i vattnet". Kära söta lilla Rakel jag kommer att minnas dig genom så mycket mer de här dagarna. Ett barfotabarn som orädd rört sig mellan hästarna, plockat blommor till mig, klättrar i cocoonen och sagt så många kloka och underfundiga funderingar att jag behöver smälta intrycken ett par dagar.
